Eller ska jag säga “provtid” kanske. Jag har under den senaste veckan
- varit på cellprovtagning
- tagit prover inför reumatologbesöket
- blivit kallad till tandläkare
Givetvis är allt för mitt bästa men det blir ändå något som maler i hjärnan. Att bli kallad till gratis cellprovtagning är så bra och jag älskar Sverige för det! Men då jag känner flera som fått negativa besked så är det klart att sånt spökar i huvudet.
Tandläkare är en följetong i min familj. Vi verkar ha dåliga tänder helt enkelt. Jag lagade flera tänder i grundskolan men sen har Karius och Baktus flyttat verkar det som. Eller, HADE flyttat för förra året såg tandläkaren början till något + att gamla lagningar börjat spricka. Så klumpen i magen är stor, dels för att jag inte gillar tandläkarbesök men dels för ekonomin – tandläkarbesök är inte billiga.
Och så reumatologen. Hela mitt logiska jag vet att det är bra att jag äntligen får veta svart på vitt ifall jag har en reumatologisk sjukdom. Jag fattar det. Min sjukgymnast har hjälpt mig massor mentalt och fysiskt hur jag kan tänka kring min rygg och jag vet att hon är med mig. Men ändå, tänk om jag har samma sjukdom som min morbror?
Men jag vet också att mina vänner är med mig genom vått och torrt och än mer har jag fått det bevisat den senaste tiden. Så, jag kör på och håller alla tummar jag kan.
