När jag kom hem idag stod en man utanför porten. Han tittade på mig och sa “Ska du in? Jag har inte koden…”. Jag som hade haft en pissuselstressdag var på väg att ignorera honom. Till saken hör nämligen att den senaste tiden figurerat en hel skumma figurer i trapphuset och att vi nu till och med ska byta portkod (EFTER 10 ÅR – kan ni tänka er) så jag tänkte vara duktig och hålla skummisarna borta.
Men då halar han fram den, polislegitimationen… “Jag är polis och behöver komma in här”. Givetvis släppte jag in honom. Han stannar vid namntavlan i entrén och skriver lite i sitt block för att sedan gå till dörren mitt emot min!!! Och där börjar han knacka, kolla i brevlådan samtidigt som jag letar och fixar med mina nycklar (jag LOVAR, jag segade inte med flit…) Han började fråga mig lite om grannen, om jag sett vem som bor där, var hon kan tänkas hålla till osv.
Ja, så här spännande var min måndag… Givetvis blir jag nyfiken! Men jag tror att han ska ta grannen till finkan för alla soppåsar hon ställer utanför sin dörr (istället för att bära ner dem till sopstationen). Eller för att det alltid är barn hos henne men jag har aldrig fattat om det är hennes egna. Eller så är hon spion….
