Imorgon ska jag röntgas och nästa vecka får jag svaret. Jag är nervös; vad KAN de hitta? Vad är det för fel? Vad är det som gör så infernaliskt ont? Är det något som kan försvinna? Något jag kan få hjälp att bli av med? Eller är det något större? Något som inte kommer att försvinna?
Men också nervös för att de inte hittar något. Och som brorsan säger; då vet du det i alla fall. Men då kommer nästa fråga; varför har jag då såna smärtor ibland? Gårdagkvällen var riktigt hemsk igen.
Men egentligen borde jag se det så här; jag måste få ett svar. Punkt. Jag saknar att kunna röra på mig hur jag vill. Min längtan efter att träna ”riktigt” har försvunnit, det är alldeles för lång väg dit. Men jag vill kunna göra en knäpp dans tillsammans med barnen en kort stund på jobbet utan att för den sakens skull äta extra mycket medicin dagen därpå.
2 kommentarer
12 oktober 2009 kl 19:33
Jag önskar dig hemskt mycket lycka till. Du klarar det! Och om det finns nåt där inne som är fel är det ju mycket lättare att göra någonting åt det än att inte göra det. Eller hur. Hittas det ingenting blir det till att fortsätta leta och fortsätta med sjukgymnastiken. Pepp!
. Sämre för dig..
jag ska tänka på dig imorrn, eftersom jag inte vet vilken tid du ska röntgas så tänker jag på Ika hela dagen. Låter som en bra dag för mig
12 oktober 2009 kl 20:07
TACK
Det blir perfekt 