På tv4 är det just nu livesändning från minnesgudstjänsten över Michael Jackson. Fredrik Strage och Ronny Svensson (är det väl) kommenterar och de skulle lika gärna kommentera en filmgala. De pratar om show och vilka som ska uppträda, de spekulerar om Michael Jacksons hälsa och om han begick självmord eller inte. Nu säger de att det kommer att hända ”spännande saker här…” De bara pratar och pratar och försöker fylla ut… dötiden höll jag på att säga. Men så får jag väl inte säga. Dötid på en minnesgudstjänst…
Jag förstår att Michael Jackson var STOR, jag är helt med på det. Jag gillar många av hans låtar. Men blir det inte lite väl mycket spektakel av detta? Inte nog med att bilder på en mager, blek man med ansiktsmask som dinglar en bebis över ett balkongräcke är en bild som etsat sig fast, nu är det livesändning av en minnesgudstjänst där det ska hända ”spännande saker…”
Uppdatering; jag kan inte sluta titta. En kör sjunger ”Soon and very soon we are going to se the king” och då rullades guldkistan in… Jag måste sluta titta. Det här är inte normalt.
1 kommentar
08 juli 2009 kl 08:28
Det är som du skrivit av mina tankar rakt av här, precis så satt jag och tänkte också.
Sedan blev jag sittande kvar hela kvällen ändå…
Jag har aldrig lyssnat ordentligt på hans musik förut, det är inte riktigt min smak, vad jag såg igår var nog att när det kom till att vara en sång- och dansman så var han strålande.
På något sätt så tycker jag nog också att människan Michael Jackson klev fram och blev tydlig när hans vänner talade om honom.
Men som Fredrik Strage sa, alla de ord som blev sagda hade han kanske behövt höra medan han var i livet.
Och nog tusan grät jag som en grävling mellan varven, inte för att jag kände sorg för honom, utan det var nog mer att det är svårt att distansera sig när man ser andras sorg.
Det var en märklig tillställning för en märklig man, på något sätt passande, kanhända? Jag vet inte, men inte kunde jag sluta se…