Julspel 2009 kap 1

Vi har haft vårt första möte, de 13 femåringarna och jag (det är de barn som ska börja skolan hösten 2010 som blir tillfrågade)

• 10 av dem vill agera i julspelet
• 3 vill vara scenarbetare och ”säga åt småbarnen var de ska sitta!”.
• 3 st vill vara Maria
• 3 st vill vara Jesus
• 2 st vill vara Kungen
• 2 st vill vara värdshusvärden
• 0 st vill vara Josef, vise män eller ängel; ”Vadå? Vi kan väl inte flyga heller!”
• 10 st + Ika har skrivit ett nytt manus LÖST baserat på berättelsen om Jesu födelse. Det är banne mig hur bra som helst och LasseMajas detektivbyrå är plötsligt med. Turtlarna de tidigare ville ha med är förpassade… än så länge. Det känns som om vårt manus kan förändras fler gånger.
• 1 st + Ika tycker att vi ska ha musik i julspelet. Detta barn och jag har startat ett rockband som vi lirar med i skogen när vi har utflykt. Vi heter Rockbarret. Jag är sångerska och han är trummis och räknar in varje låt (egentligen sjunger vi bara ”mamma mia” och ”jag vill va som du…”

Den där Blümchen

Jag har inte lagt mig än. Blümchen ringde från pub i London och ville ha information om Stockholms trängselavgifter. Japp, ni läste rätt – Blümchen, London, trängselavgifter, kl 22.28.

Så jag letade givetvis fram den info hon behövde och kompletterade den med den mest aktuella valutakurs jag kunde hitta.

Såna är vi. Nu är jag inte trött längre.

Just nu…

är det galet tempo i min vardag. Jag har så mycket i huvudet och jag har ändå inte påbörjat en mängd ”borden”. och så tänker jag; så här brukar det vara i december på jobbet… Betyder detta att jag har tidigarelagt min stress i år för att få en lugnare december eller har jag fått än mer att göra?

Kanske inte ska fundera så mycket mer på det?

I övrigt; ska jag ta / inte ta den där sprutan? Min läkare säger ”JA” med tanke på hur dåliga luftrör jag har. Han tycker å andra sidan att ALLA ska vaccinera sig för att vi ALLA ska må bättre. Men jag är lite fundersam mot sprutor – kan det verkligen vara helt bra? Är det inte bra för kroppen att bygga upp egna antikroppar eller vad det heter? En smittskyddsläkare på mitt jobb bara skakar på huvudet och säger ”det är en INFLUENSA om än en kraftig sådan – media har trissat upp det så enormt”. Fast jag har verkligen skruttiga luftisar… Men…

Så vad ska jag göra? Äsch, jag har för mycket annat att tänka på. Men jag vill inte bli sjuk ju… snart konsert… och …ÅÅÅÅÅ jag blir galen. Det snurrar i huvudet av allt.

Går och lägger mig istället för att sitta här. Gonatt.

Jag vill bli prinsessa!

Lunchkonversation idag på jobbet tillsammans med tre flickor och en pojke i 4-5årsåldern.

Flicka 1: jag har sett en sparkcykel med prinsessor på. Den är så fin.

Pojke: en sån har min lillasyster – den är faktiskt jättefin.

Ika: vad är det som gör att den är så fin?

Flicka 1: Det är så fint med prinsessor.

Flicka 2 & 3 (med munnarna fulla med köttbullar): JA DE ÄR SÅ FINA!

Ika: men vad är det som gör dem så fina?

Flicka 1: men kläderna är fina… och så dansar de.

Flicka 2: jag har ”de 12 dansande prinsessorna på film”.

Flicka 3: ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Ika: men vad gör prinsessor?

Flicka 3: de dansar sa jag ju!

Ika: ja men en prinsessa kan väl inte bara stå och dansa?

Flicka 1: de snurrar också!

Flicka 2: ja för de har balettskor!

Pojke: är det ingen prins med i filmen?

Samtliga flickor: NEJ. De kan inte dansa.

Ika: men ni, vad gör prinsessor mer?

Flicka 1: de gifter sig. Och är fina.

Pojke: men om de ska gifta sig måste det ju vara en prins med!

Flicka 2: han syns inte i filmen i alla fall.

Pojke: men varför inte?

Flicka 1: MEN HAN KAN JU INTE DANSA!

Ika: så prinsessor dansar, har balettskor, är fina och gifter sig med en prins?

Samtliga flickor: JA (kollektiv andäktig suck)

Ika: men om en prinsessa inte vill gifta sig med en prins och inte tycker om att dansa – hur blir det då?

Flicka 1: !!!!! (stora ögon stirrade oförstående mot mig)

Flicka 2: men det är inte så Ika. Jag ska bli prinsessa när jag blir stor.

Ika: hur blir man det?

Flicka 2: Man måste gå jättemycket i skolan och kunna allt och vara snäll mot alla.

Ika: … (började inse att jag aldrig skulle vina diskussionen) … och när börjar man dansa och träffa prinsen?

Flicka 1: när man kan allt!

Så… jag tänkte ställa mig här i förorten och snurra lite nu och vänta på prinsen.

 

Att bli döv eller dö, det är frågan.

Plats: förortens tunnelbaneperrong. Personer; sex översminkade små fjortisbrudar med stor attityd. Flickorna är så tuffa att de sitter och dinglar med benen över perrongkanten strax före tåget kommer samtidigt som de spottar på spåret. De pratar om hur coola saker de eller kompisar vågat göra (typ hoppa ner på spåret och stå kvar bredvid när tåget kommer).

Flickebarn: men vet ni —, han kröp ihop bredvid spåret när tåget kom! Och vet ni vad han sa??? Han sa att man måste hålla för öronen annars kan man bli döv!

Jag tänkte så här; är man på spåret när tåget kommer har man andra problem… idioter.

 

Förskolelyftet

Jag ska börja plugga till våren Halvfart förvisso, men ändock.

Fick besked idag att jag kommit med på en kurs inom förskolelyftet; Språkutveckling och matematiskt tänkande genom musik och dans 15 hp

Rent praktiskt kommer jag att ha varannan torsdag ledig från jobbet för att gå på föreläsningar / seminarier. Jag behöver inte söka tjänstledigt utan jag ”får” detta från jobbet (och de får en lärare med extra kompetens inom ett visst område). Däremot får jag inte tid för litteraturstudier men just nu är min plan att torsdagar ska få vara min pluggdag.

Visst, jag känner en oro; ”Kommer jag att orka med?” med tanke på allt som hänt det senaste året. Visst känner jag en press att jag MÅSTE lyckas eftersom min arbetsplats får bidrag för detta (för att täcka upp vikarier etc), pengar som de måste betala tillbaka om jag misslyckas.  Men jag behöver nya intryck. Jag behöver känna att det satsas fortbildning på MIG. Jag vill läsa.

Så vad tror ni? (Givetvis får ni bara skriva positiva kommentarer, annars börjar jag vela igen…)

 

SKYNDA SKYNDA NU ÄR DET BRÅTTOM!

Idag på Ica Kvantum fick jag bastning av en kassörska för att jag inte hade uppmärksammat den lilla skylten som sa ”i den här kassan betalar vi endast med kort” men hon förklarade för mig …”men nu vet du det till nästa gång. Det är för att det ska gå snabbare och smidigare för alla”. Jag hade handlat för 23 kronor och hade jämna kontanter och började fundera. Vad går snabbast; att betala med kort, slå in kod, godkänna och få kvitto eller lämna fram 23 kronor jämnt och få ett kvitto? Är det verkligen alltid snabbare med kort än kontanter (även om det inte är jämna kontanter)?

Jag fortsatte fundera; är det så konstigt att folk säckar ihop av stress när vi hela tiden ska sträva efter det snabba alternativet?

• På Ica såg jag ”vanliga” kassor, en kort-kassa och så den extrasnabba kassan där du ska registrera dina varor själv
• På Coop har de också snabb-kassor samt självscanning-apparater som du går runt med i butiken för att sedan slippa köa och packa upp och packa ner i kassan.
• På IKEA finns det snabb-kassor (max 15 varor, endast kortbetalning)

Det finns säkert massor med fler alternativ på ”snabba”. Den stress som var vid kassorna inne på Ica Kvantum var helt galen. Och om ni tänker på reklam; nämns inte ordet SNABB väldigt ofta?

Vad är det vi måste snabba oss på till? Hur jag än försöker verkar i alla fall jag inte vara snabb nog…

Lycklig

Jag använder sällan ordet lycklig för att beskriva mig själv. För mig är det ett vackert och starkt ord som skrämmer mig på ett sätt, lika som ordet älska… Jag vet, jag är knäpp. Men det finns anledningar till mina rädslor. MEN DET VAR INTE DET JAG SKULLE PRATA OM NU, jag skulle prata om lycka för i helgen har jag varit LYCKLIG

Fredag; jag, Mädchen, Kambodja och Stuttgart åt musslor och drack öl på Belgobar. Enormt trevlig kväll och vi skrattade så mycket att tårarna rann och magmusklerna fick kramp. Kom hem 1.30 på natten – länge sedan jag var ute så länge och härjade!

Hur låter hästen?

Lördag; jag och Mädchen inser att vi vill ”hitta på något” så vid 13.30 åker vi in mot stan. Vi börjar promenera; Liljeholmen, Västerbron, Lindhagenplan, Hornsberg, Kungsholms kanalen, St Eriksplan, Odenplan 0ch så Västmannagatan till Norra bantorget.

Vackra höstlöv vid ”Lasse i parken” (även om min mobilkamera inte riktigt gör färgerna rättvisa)

Vid N:a Bantorget gjorde vi ett stopp för pasta och vin och sedan fortsatte vi mot Gamla stan. Där stannade vi för en öl till och sedan sa vi ”en öl på Akkurat vore kanske gott”. Akkurat blev inte bara en öl utan … några till och trevliga människor och goda charkuterier. Avslutningsvis ett glas rött på Rival. Och så hem i bekväm taxi och med ömmande fötter.

Brooklyn lager – gott

Söndag; trött som aldrig förr! Vi steg upp en stund på förmiddagen bara för att vid lunch gå och lägga oss och läsa igen. Jag kände mig helt slutkörd men det är väl inte så konstigt efter allt som pågått de senaste veckorna (och så sena kvällar på det)! 14.30 steg jag upp för att gå och handla så att vi kunde laga mat. Men vilken underbart avslappnad dag!

…trött…

Nu trycker oktobermörkret och söndagsångesten på och jag sitter själv här hemma. Men vilken helg, jag känner mig avslappnad och lycklig

Sjukgymnasten – människans bästa vän

Min sjukgymnast läste röntgensvaren idag och jag kompletterade med vad min dr sagt. Hon tittade i papperen och så tittade hon på mig; ”Ja, det kan ses som normala förslitningar. Men jag som sett dig och sett hur du reagerar på vissa övningar tycker inte att detta är normalt. Men nu vet vi hur läget är i ryggen i alla fall och nu vet jag hur vi kan gå vidare. Men du får inte tänka att du överreagerat för jag har sett hur du rör dig och det är INTE normalt. Som jag sagt förut, vi har en lång väg att gå…”

Jag blev så glad för att hon sa just detta, hon har nog läst av mig så bra och vet vad jag behöver få höra ibland. Sen fick jag akupunktur och jag slappnade av så till den milda grad att jag somnade på britsen.

Efteråt kände jag mig mjuk, varm och glad och firade detta med att shoppa! Jag skulle bara köpa strumpor men det råkade visst bli två toppar och en klänning! Jag har spanat på klänningen tidigare, eller spanat… Jag blev förälskad första gången jag såg den! Men så började logiska hjärnhalvan diskutera med mig ”Men dumskalle, du kommer se ut som ett fån. Dessutom, när ska du använda den? Mycket pengar för lite användning…”. Men idag kunde jag bara inte låta bli. Jag var värd den, så enkelt är det! Och jag kan väl vara lite blommig och singoallaig även om jag bara tar en öl en fredag sådär…?  Snälla, säg att det är så! Trevlig helg på er!

THE klänning. Tycker du inte om den, eller tycker att det absolut inte är min stil måste du vara tyst och dölja din avsmak.

Torsdag, v 43. Life sucks!

kl 8.20: Hos dr. Får veta att röntgen visat att jag, utöver ett normalt slitage, har extra förslitet i ländryggen. Men inte mycket. Det är värre på vänster sida (JO TACK, jag har märkt det). Men inga nerver i kläm, inget diskbråck. Så detta är väl roten till allt ont och sen har det grottat in sig rejält in mina muskler i vänster ben… På något sätt. Kändes givetvis bra att inte vara ”sjuk” men det känns dumt att de inte kan hitta direkt vad som får mig att gråta och ibland grimaschera av smärta. Till exempel denna vecka har det huggit till i benet varje gång jag har hostat (vilket jag gjort massor med gånger). Så jag ska fortsätta med att långsamt bygga muskler i rygg och bål med hjälp av boll..

kl hela dagen: GALET.

kl 18.20: Handlar hem lite vin och öl på systemet. En anställd kommer fram till mig och säger ”ska du verkligen dricka? Tänk på den lille där inne!”. När jag stirrat tyst på karljäveln för att sedan väsa fram ”URSÄKTA?” lutar han sig fram och  säger han ”ja du har ju så stor mage!”. Jag talar sedan om att jag tycker att det var enormt klantigt och kränkande sagt och då bara står han och skrockar ”ja men du har ju stor mage, då är det klart man tror att du är med barn!”. TACK!

kl nu: så ledsen. Jag är så galet trött. Jag har haft problem med luftrören hela veckan (tack vädret och förkylningstider) så jag har sovit dåligt flera nätter. Att dessutom ha ont i ben och rygg gör mig knäpp. Och jag VET att jag är fet, jag får ju fan höra sånt hela tiden, men det är helt OK om folk kan låta bli att kommentera det! Karlslok, du tyckte det var lite roligt och harmlöst men det är inte lugnt för mig som både får kommentarer om mitt utseende och att jag är barnlös. Jag orkar inte höra mer sånt nu! LÅT MIG VARA!

Och jag mår inte bättre av att inte kunna röra mig som jag vill; jag kommer aldrig bli ett träningsfreak men just nu KAN jag inte göra annat än mina små promenader och mina små övningar på bollen. Eller jag kan, men jag klarar inte värken efteråt.

Jag behöver lugn i min värld nu. Jag behöver höra något snällt och inte bara en mängd energikrävande diskussioner.

Jag behöver positiva människor omkring mig – tur att jag har date med Mädchen, Kambodja och Stuttgart imorgon