Du ska inte tro det blir sommar…

Du vet Järntorget i Gamla Stan? Där det på sommaren är ett myller av massagestolar, uteserveringar och glassätande turister? Idag såg det ut så här;

Melodifestivalen deltävling 1

Sssschhh!!! Säg inte till någon men jag har tröttnat lite på ”schlagern”… Det kanske blev en överdos förra året med vår konsert och allt.

Men jag kollade i alla fall – och här är förortens fördömanden;

1. ”Unstoppable” – Ola. Så usel! Ola är helt utan utstrålning och låten ett tråkigt blaha blaha men som GIVETVIS går vidare. Seriöst – är han en av Sveriges mest lovande artister (läste det någonstans)? Han är ju supertrist!

2. ”A place to stay” – Jenny Silver. Skön låt men vad var det för dans??? Något av det mest pretentiösa som visats? Som Mädchen sa ”en koreograf som tänkt lite för mycket…”. Och så den skumma silverhandsken på det!!!

3. ”You’re making me hot hot hot” – Linda Pritchard. Kan inte ens minnas hur den gick men jag vet att jag tänkte att det lät som något som Balkanländerna ”brukar” skicka.

4. ”Road Salt” – Pain of Salvation. Det numera obligatoriska hårdrocksbidraget var en liten ballad. Och gitarrist, basist och trummis satt stilla och tyst i varsin ljuskägla. Än en gång ett smått pretentiös scenframträdande. Men jag tyckte det var lite sött.

5. ”The saviour” – Anders Ekborg. He he he! En liten pompös musikallåt minsann. Jag tycker synd om herr Ekborg, han förtjänar bättre än sånt här trams.

6. ”I dit it for love” – Jessica Andersson. BORING! Inget fel på hennes röst men så tråkigt nummer!

7. ”Singel” – Frispråkarn. Öööööööööö…. Faktiskt jättedålig och tråkig… Jag kan inte komma på mer att skriva. Tyckte inte om helt enkelt.

8. ”Keep on walking” – Salem Al Fakir. Han är ju så glad så man vill ha honom i en liten ask hemma. Och refrängen var bra och den sjöng jag fortfarande i morse, resten av låten var inte lika bra.

Så varför tittar jag? Jag vet inte – det hör liksom till kanske?

Toppenfredag!

Dagens dummaste men enda negativa; jag skulle lyfta ner en stol från ett bord imorse när jag öppnade på förskolan. Givetvis tappar jag stolen rakt ner på vänster ”pektå” (seriöst, vad kallas tårna?). Ofantlig smärta och BLOD och öppna sår (två jättestora… typ…). Eftersom en rätt så nyvaken och smått morgonilsk treåring stod mitt emot mig med fyra leksaksbilar i ett bestämt grepp kunde jag inte svära och förbanna all världens stolar, jag kunde inte heller bryta ihop och gråta. Istället bet jag ihop och sa ”OJ OJ OJ OJ OJ OJ OJ…” en lång stund. När jag hade blinkat bort den sista av mina tårar hörde jag en liten röst bredvid mig ”Oj”. Sen fick jag en bil att leka med.

Dagens HURRA 1: Arkitekturmuseet! Eftersom vi har ”Arkitektur” som årets stora projekt på jobbet hade vi bokat in en guidad visning. Väldigt bra! En mycket kompetent museipedagog tog emot oss och tillbringade sedan två timmar med att verkligen inspirera och diskutera med ungarna (och oss vuxna). Väl värt pengarna (det var inte ens speciellt dyrt för en hel barngrupp). Museet är inte så stort och med modeller över hur arkitekturen ser ut i (främst) Sverige. Rekommenderas varmt även om jag inte riktigt vet hur bra det skulle vara utan en guidad visning. Och vår guide var helt perfekt i sin yrkesroll!

Dagens HURRA 2: Jag har varit hos min frisör. Har nästan inte klippt något alls utan lagt i fler slingor och lite mörkare färg på några ställen. Egentligen kanske det inte syns någon förändring haha men (förutom i plånboken – gulp!), jag var nöjd med min ”look” senast och jag är just nu i en period då jag vill ha lite längre hår. Nästa klippning är planerad i maj (före konserten) och vi får väl se hur jag mår då; antagligen är jag urless på långt hår som slänger i mitt ansikte och får mig att svettas kopiöst Men idag känner jag mig solblekt – våren är här

Dagens HURRA 3: Jag köpte tulpaner på Hötorget. Två fina buketter som just nu står och gosar till sig i köket. Me happy

Sicken vecka hörrö!

• I söndags var jag, Kambodja och Stuttgart och såg Depeche Mode i Globen. Bra konsert även om jag tyckte att den på Stadion var bättre. Men Dave Gahan, vilken röst – vilken karisma – vilken man! En liten tunnis är vad han är och såna brukar icke tilltala mig men… My god! Han har utstrålning i mängder! De tre första låtarna var helt nya låtar och de var inte mycket att hurra för. MEN som fjärde låt låg ”Walkin’ in my shoes” och jag fick fullständigt gåshud! Jag kände i varje liten del av min kropp hur uppfylld jag var av bra musik och skön stämning. Och sen kom det några favvisar till, bland annat den här

• På jobbet har det varit konstigt. Det fattas folk men det har funkat OK eftersom flera ungar ligger hemma i vattkoppor. Men de ungar som är på plats är konstiga; endera på väg att bli sjuka eller så är de överpigga efter att ha varit hemma i en vecka och kliat.
• Jag har ”något” i kroppen som inte bryter ut men som gör mig så trött och hängig. Jag nyser ibland, har ont åt öronen ibland, har ont i halsen lite ibland men inget mer. Är det så att man borde undvika influensavaccin? Jag menar, det är klart att jag INTE vill ligga sjuk hemma. Men ibland, IBLAND, kan jag känna som så att det vore bättre att ha en förkylning (eller vad det nu är) och sedan bli frisk än att fjanta runt så här. Så jag kanske inte borde ta en spruta nästa år… Eller? Jag vet ingenting längre…
• Det här mobilfnattandet tog för mycket energi av mig. Jag är en känslomänniska, det vet vi, och vi vet också att jag kan explodera för småsaker. Men, jag fick bara nog. Framför allt har en känsla av vanmakt infunnit sig hos mig, jag vet liksom inte hur jag ska komma tillrätta med allt i denna konstiga historia. Just nu försöker jag reda ut saker och ting med Phone House men bollas mest runt och får inget riktigt svar. De försöker väl trötta ut mig.
• På kören var vi några få tappra altar och så ett myller av sopraner! Varför växer det sopraner på träd medan vi avgrundsaltar är en sällan skådad raritet?
• Jag har börjat inse exakt hur mycket jag har att göra denna termin med heltidsarbete och halvtidsstudier. Flera har gett mig kommentaren ”Men det kan väl inte vara så mycket att läsa, ni ska väl mest dansa och sånt”. Såna människor har inte en aning om att det finns teorier bakom allt och än mer att lära sig än att ”bara” dansa och sjunga lite.
• Och så kom då kommentaren; ”Men Ika, nu har din lillebror  två barn – det är väl ändå dags för dig också nu?” Tack. Förstår ni hur mycket jag skulle sätta värde på ifall ni frågade hur jag mår, hur det går i kören, hur det går i skolan eller hur det går med min sjukgymnastik istället för att bröla fram denna kommentar?
• Roligare är att Familjen Bamse utökats med ännu ett gossebarn – GRATTIS!

Som ni ser, det har varit en konstig vecka. Som jag önskade att jag kunde stänga av mig själv ibland! Förstår ni hur jag menar, bara stänga av och inte engagera mig eller känna känslor i vissa frågor utan bara ”We’re sorry, we’re closed for lunch”.

Men imorgon är det fredag!!! Först ska jag och ungarna besöka Arkitekturmuseet och sedan har jag bokat tid hos frisören. Ska lyxa till det hos henne imorgon, det är jag värd.

Hur är det med dig?

Telia svarar!

Idag har jag varken hunnit eller orkat med att rota vidare vad som pågår i mina abonnemang (och du som tycker att jag gör en höna av en fjäder kan sluta läsa NU!)

Däremot är jag väldigt glad att Telia hört av sig två gånger här på bloggen!!! Det tackar jag för och det är sånt bemötande jag som kund vill ha. TACK.

Imorgon står det i min planering att ringa Phone House för att försöka förstå vad de har gjort. Finns det ljudfil så finns det och jag ser speciellt fram emot partiet då det tydligt och klart ska uttalas att jag vill binda mig till en gammal telefon!

Jag återkommer i ärendet…

Telia… igen….

Det kan vara så att det är Phone House som är boven i dramat. Jag har tillbringat stor del av min lediga kväll med att luska och snoka vad som egentligen pågår. Kanske Telia är så ovetande som de hävdar?

och allt jag kan tänka på är hur nära det var att jag fick mig en ny telefon….

TELIA-helvetet kapitel jättemycket

Alla räkningar var betalda och jag insåg att jag kunde skaffa en ny mobil denna månad – ÄNTLIGEN.

Glatt gick jag till Telia-butiken och pekade ut en fin telefon – ”honom ska vi ha!”. Försäljaren knappetiknappade in mitt mobilnummer och blev sedan tyst…

Försäljaren: öööö det står att du är bunden till den du har till 2011…?

Ika: va?!? NEJ! Jag köpte den för 2 år sedan och var bunden till augusti eller september förra året…?

Försäljaren: men här står att du uppdaterat detta i augusti… Men det är konstigt… Det står inget vem som har pratat med dig och det är uppdaterat 03.16 på natten.

Ika: VA??? (tårarna började komma, jag vet att det är patetiskt men jag blir så orolig och stressad av sånt här). Men jag har inte tackat ja till att ha kvar denna telefon! Vad gör jag nu?

Försäljaren: ja… du kan köpa denna för 4500 kr… det som den kostar. För du är låst på din gamla.

Här fick jag total svart i skallen och han ringde upp kundtjänst åt mig. Men se där hade de inte tid att ta mitt samtal.

SÅ, jag är låst på en trasig telefon i ett avtal som jag inte ens minns att jag skulle ha tackat ja till (och jag är inte en dum brud – jag skulle aldrig tacka ja till att låsa en gammal telefon till ett avtal i 24 månader!). Dessutom har avtalet genomförts kl 03.16 på natten av en okänd säljare.

Jag pallar inte. Snälla hjälp mig. Jag vill bara ha en ny telefon som har alla knappar och inte stänger av sig hela tiden. Jag orkar inte med sånt här skit. jag orkar inte. Och ja jag gråter – givetvis -  för jag vet inte vad jag ska göra! De säger en sak, jag en annan.

Skolstart

Det har varit en ROLIG dag, jag var helt slut när jag kom hem. Trött av alla intryck och av all inspiration som fullkomligt vällde in över mig. Idag har jag hunnit spela på congas, jag har dansat regndans och jag har provat på ”fri” dans. Och hela tiden har vi pratat om kopplingen mellan allt detta praktiska och barns utveckling inom språk och matematik.

Jag har också börjat inse exakt hur mycket jobb det kommer att krävas av mig denna termin. Men det är en termin och det ska jag klara.

Våra lärare berättade att vi är en pilotgrupp; vi är alltså de första i Sverige som läser denna kurs och det var över 80 sökande på 20 platser – jag är glad att jag kom med Våra lärare berättade också att eftersom lärarutbildningar snålat in så mycket på kommunikativa ämnen (såsom drama, musik, rörelse etc) blir utbildningar som denna än mer eftertraktade. Känns bra, det kanske kan leda till att få jobba mer ”inriktat” med såna här ämnen (men hur…? Det får framtiden utvisa…). För mig är det naturligt att alla barn ska ha chansen att möta sina egna uttrycksformer och jag vet hur mycket det ger till enskilda ungar och hela grupper.  Jag tror verkligen att det här blir bra för mig.

Om du blir nyfiken på vad jag läser så finner du kursplanen här

Som en kalv…

Imorgon börjar min kurs. Jag har köpt en ny, fin anteckningsbok att skriva i. Jag har också pluggat och läst på inför morgondagen.

Imorgon behöver jag inte heller åka till mitt jobb. Jag kan dessutom sova till klockan 8 om jag vill – förstår ni?!? Det är SJUKT länge! Jag som både på måndagar och tisdagar är uppe kl 5.30.

Jag tror jag ska ställa klockan på 7, ligga och dra mig till 7.30 för att sedan äta frukost i lugn och ro. Läsa DN. Ta det lugnt.

Sedan ska jag inte stressa iväg till jobbet. Jag ska inte vara tillhands för 19 ungar som pockar på min uppmärksamhet hela dagen. Jag ska inte kasta i mig lunch dubbelvikt över ett lågt bord. Jag får nog äta lunch med vuxna imorgon. Dessutom vid ett högt bord.

Det kommer att bli en jobbig vår, jag kommer att stressa och hispa runt, för samtidigt som jag läser denna kurs på halvtid ska jag jobba heltid med allt vad det innebär. Jag har inte färre ansvarsområden på jobbet utan allt är som vanligt där. Dessutom är det kören varje tisdag med konsert i maj…

Men imorgon ska jag ligga i sängen till 7.30 och sedan bara vara Ika en hel dag.

Uppdatering från monstret

Jag är lugnare. Jag behövde (som vanligt) fräsa av mig. Nu är jag ganska harmonisk igen. Och lön har jag fått. Och

det är tre dagar kvar till helg. Och ikväll är det kör.