Valpflickan, min finaste Valpflicka, har fått ett flickebarn. Jag är så galet glad för hennes / deras skull.
Och innan jag fick veta det så hade jag ett roligt samtal med min bror om en skön om än rätt karaktäristisk släkting till oss.
Och innan DET ringde Mädchen och lät mig höra “ljuva” toner och påminde mig om att jag bara har en dag kvar till semestern.
Jag mår så väldigt bra just nu (trots att jag ser ut som sju svåra år efter att ha gråtit glädjetårar en lång stund för Valpflickan…)
Det här är ju bara för roligt! Endera så bebisen förbannade eller segerviss.
Eller så är bild och storyn bluff och båg (varför är jag så cynisk?)
Varning; Läkerol tuggummin är INTE goda. Jag har provat två smaker, salvi och cactus, och de smakade precis som halstabletterna. Och det tyckte jag var positivt – de första 10 sekunderna. Sedan försvann smaken och ersattes av en otäck eftersmak. Dessutom kändes det som om tuggummit växte i munnen på mig. Salivtillförseln ökade kraftigt och hela min kropp skrek “få ut det där ur mig NU!”.
Aldrig mer.
Jag är konstigt trött. Endera startade sjukgymnasten någon slags process i min kropp som tröttar ut mig.
Eller så är jag bara slutkörd och min hjärna ser till att jag drar ner på farten.
Det här halsonda som spökar är nog bara ett fantasifoster – för jag är väl inte på väg att bli sjuk?!?
På tv4 är det just nu livesändning från minnesgudstjänsten över Michael Jackson. Fredrik Strage och Ronny Svensson (är det väl) kommenterar och de skulle lika gärna kommentera en filmgala. De pratar om show och vilka som ska uppträda, de spekulerar om Michael Jacksons hälsa och om han begick självmord eller inte. Nu säger de att det kommer att hända “spännande saker här…” De bara pratar och pratar och försöker fylla ut… dötiden höll jag på att säga. Men så får jag väl inte säga. Dötid på en minnesgudstjänst…
Jag förstår att Michael Jackson var STOR, jag är helt med på det. Jag gillar många av hans låtar. Men blir det inte lite väl mycket spektakel av detta? Inte nog med att bilder på en mager, blek man med ansiktsmask som dinglar en bebis över ett balkongräcke är en bild som etsat sig fast, nu är det livesändning av en minnesgudstjänst där det ska hända “spännande saker…”
Uppdatering; jag kan inte sluta titta. En kör sjunger “Soon and very soon we are going to se the king” och då rullades guldkistan in… Jag måste sluta titta. Det här är inte normalt.
Ibland känner jag i hela kroppen hur jag måste lyssna på en viss låt. Någonting jag ser, hör eller bara tänker på ger mig associationer till en artist eller sång. Ikväll kom jag plötsligt att tänka på REM och “Everybody hurts”. Fantastisk låt, bra video och Michael Stipe är ju bara så bra!!!
Idag fick jag så äntligen komma till en sjukgymnast (jag har stått i kö på 3 ställen!) och jag känner mig hoppfull.
Hon vred och vände och drog och böjde på mig och jag låg där, stiligt iförd BH och trosor, och var ihopklämd. Till höger om britsen fanns en stor väggspegel – jag gjorde allt jag kunde för att inte behöva se mig själv i den kan jag säga…
Efter mina beskrivningar tror hon att det är mitt bäcken som spökar igen (har gått i sjukgymnastik för det för många år sen); att mitt halvår med sjukskrivningar och stillasittande har väckt den björn som jag trodde hade somnat och aldrig mer skulle vakna. Allt blir liksom stelt, spänt och inflammerat och denna gång har hela skiten dessutom retat ischiasnerven. Men hon hade varma ögon och hon log och sa att hon ska nog få lite ordning på mig; jag måste bara se till att träna hemma också. Så jag är inbokad för två till besök inom en vecka och jag känner tillförsikt. Försiktigt, men jag vill så gärna bli av med det här. Det är jobbigt fysiskt men nästan än värre psykiskt, att aldrig riktigt veta när det ska hugga till och värka nästa gång. Och jag blir bara krokigare och krokigare då jag hittar på allt nyare sätt att röra mig på för att jag då tror att det ska göra mindre ont.
Vi får väl se, men jag är hoppfull!
Tabitha, hemmatatueraren från Karlskoga, var just med i “Allsång på Skansen”. Minnesvärda citat;
Jag har haft en sån fantastisk helg!
Fredagen blev en kväll i alkoholens tecken 
Jag, Blom, Salamandern och Mädchen blandade egna mojitos där Salamanderns armstyrka såg till att myntan och de stackars oskyldiga lime-frukterna blev till en pesto… MEN det blev gott (jag hade oanade talanger på att få till mojitos) trots att några av drinkarna såg ut som kycklingbuljong enligt Mädchen. En klassisk köksbordsfest med galet många skratt, många bilder och några redan klassiska filmer över hur Salamanderna blandar en Caipirinha. Några av bilderna från kvällen (blom skulle dokumentera det hela men hon fotade mest tomma glas… förstår inte varför…);
Lördagen inleddes med att jag tvingade Mädchen att gratta mig på min namnsdag och sedan ringde jag och grattade mamma på hennes födelsedag. En långpromenad var vad mojitoskvartetten behövde och vi gick till Lyran . Efter det blev det en glass i stan också (fika och glass är inte riktigt samma sak tyckte vi) och där anslöt sig Lille Skutt till vårt glada gäng! På kvällen åt jag, Mädchen och Blom middag på Sallys i Gamla stan för att slutligen ta några glas vin på Leijonbarens innergård samt Rival En fullkomligt underbar dag!
Leijonbarens innergård
Söndag morgon och jag var jättetrött. Dels helt slut efter att ha haft det så bra, dels trött efter att ha jagat seriemördare tillsammans med Ian McKellen hela natten (i mina drömmar alltså…). Så Mädchen och jag softade runt i halvhalvhalvfart och det var så skönt!!! Låg och lyssnade på Herman Lindqvists sommarprogram i P1 och det var underhållande och allvarligt och roligt på samma gång. Du hittar sommarpratararkivet här
Mr Herman himself
Ja, sen tog vi en promenad och åt en korv med räksallad och efter det var det liksom dags att säga hejdå och åka hem själv till tom lägenhet. Väldigt väldigt tråkigt men så vansinnigt rolig helg jag haft 
Ibland är det väldigt bra att vara jag
Nu har jag stått i kö i 59 minuter. Att säga att jag är irriterad är en underdrift.
